Tiden går så fort nu när du är ute! När du låg i mammas mage segade sig tiden fram, men nu rusar den på som aldrig förr.
Du har börjat le, Siri! Du är så söt, dina ögon glittrar. Och du har blivit så stadig i nacken, mamma och pappa är så stolta över dig. Vi älskar din nyfikna blick, vi älskar att titta på dig.
I dag var första gången du jollrade, det var det finaste ljud jag någonsin hört! Varje dag gör du små framsteg och vi njuter av att få uppleva dem. Nu jublar pappa för att du står på dina små ben. Jag måste avsluta skrivandet för att pussa dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar