Middagskonversation

"Siri, jag tror att jag fått hål i en tand", sa jag till dig.
"Och jag har fått en väska", sa du.

Är det dags nu?

I morse vid frukostbordet sa du:
"Bajs. Bajskorv. Kan du säga bajskorv, mamma?"
"Bajskorv", sa jag.
"Kan du säga bajskorv, Nora? BAJSKORV, Nora! Säg bajskorv!"

Trots och kärlek

Mamma skriver ju alltid hur bra vi har det, Siri. Men självklart bråkar vi här hemma, självklart trotsar du, illvrålar, gallskriker, vägrar och busar du. Men det är inte det mamma kommer ihåg. Det är inte när mamma blev arg och höjde rösten. Det är inte när mamma skällde och tjatade. Det är inte när mamma sa åt dig att gå in på rummet. Det är inte de stunderna mamma vill minnas.

Det är när du sa "vilken underbar dag vi har haft" i morse. Eller när du vill gå på trädgårdsfärd (alltså upptäcktsfärd i trädgården). När du frågade "mamma, vill du vila med mig?" efter lunchen och jag låg bakom dig och fick ditt busiga hår i näsan. Eller när du sitter på pallen och gapar duktigt när jag borstar dina tänder. Och när du lyckligt sjunger med i låten på Heffaklumpsfilmen. Det är såna stunder jag minns, det är de jag bär med mig. Det är såna stunder som mamma sparar i hjärtat.

Nyss var jag inne hos dig och Nora och stoppade om er. Jag smekte Noras varma kind och drog upp täcket över dina ben. Sen smög jag ut och tittade på Frank som sover så sött. Mamma får nästan nypa sig i armen, Siri. Mamma är rikast i världen! Mamma är lycklig!