fredag 3 juli 2009

Kommentarer

Jessica - jag blev så glad för din kommentar att jag började gråta. Tack!

Och tack alla andra som också läser och kommenterar, det värmer.

1 kommentar:

Anonym sa...

jag vill också berätta att du skriver så vackert om dina barn. Det är en tröst att läsa om att man kan vara lycklig mitt i sorgen och i det lilla livet.
Du är en inspiration.
Många varma hälsningar från en dam du inte alls känner.
Eva